Fredag, 8 augusti
Jag beklagar, beklagar, beklagar, beklagar och åter beklagar för denna stora svacka vad gäller inlägg. Jag ska verkligen försöka bättra mig men vill inte lova något.
Sommarlovet är iallafall snart förbi och ska jag vara ärlig känner jag mig inte alls nöjd över att detta var mitt sista sommarlov. Jag har gjort alldeles för lite och mitt humör har inte varit på topp, så det är svårt att acceptera att man sabbat sitt sista sommarlov. Okej, "sabbat" var nog att ta i, det var det verkligen, för lovet har varit OK men inte så bra som jag velat (obs: här ska ingen ta detta personligt). Summering av sommarens händelser då, vad har skett? X antal Kristianstadtripper, den årliga Åhustrippen med Emmie, Winnerbäck konsert, Bornholmstripp, seglat, Takida konsert och jooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooobb. Känns som om jag jobbat igenom hela sommaren med några avbrott för ovanstående aktiviteter.
Jag ska sluta klaga nu, för det blir en del saker man hittat på med iaf.
Igår var Emmie hos mig efter jobbet. Vi möblerade om på mitt rum eftersom jag var måttligt trött på utseendet som jag haft samma i 2 ½ - snart 3 år . Detta intiavit var ingen lätt match eftersom det blev X antal skrikattacker vid påkommande av spindlar och andra småkryp som gömde sig bakom samt under skåp och dylikt. Usch usch usch! Jag tror klockan närmade sig 12-slaget när vi var färdiga, skönt och resultatet blev bra (misstänker dock att det nog såg lite bättre ut innan men lite förändring behövs ibland!). Efter att ha följt Emmie hem (stöttat henne mot hennes mörkrädda sida) kröp jag ner under täcket och somnade förvånansvärt snabbt. Jag vaknade ett par timmat senare, egentligen av anledningen att jag var törstig. På något förvirrande sätt hade alla dessa spindlar satt sina spår att jag inbillade mig att jag vaknat pga. att det satt en fet spindel på väggen där jag låg (hur jag nu kunnat tro detta eftersom jag inte ens tittat på väggen). Iochmed denna fantasi flög jag upp från sängen som ett skott, kallsvettig och med dunkade hjärta, för egentligen ingenting. Jag upptäckte detta snabbt och lunkade upp med vattenflaskan i hand till köket där denna åter blev fylld. Det var inte förrän imorse jag började fundera över hur otroligt förvirrad jag måste ha varit inatt.
Under gårdagens kväll eller närmaste bestämt natt fick jag ytterligare en sak bekräftad, Simrishamn är verkligen en riktig håla som är helt döööööööööööööööööd. Under den 20 minuters långa cykeltur, som det tog till och från Emmie, såg jag inte en enda bil, inte en enda! Denna kvälls bildöda timmar fick mig bara att känna det ännu mera rätt att sticka iväg någonstans efter skolan!
Usch, fy på mig idag. Jag bäddade egentligen ner mig här i sängen med datorn av en anledning, att jobba på mitt projekt. Dessvärre gick det inget vidare och snart är det dags för duschning och allt som hör där till, sedan bär det av till jobbet vid halv ett. Eftersom vädret är kisskass ska jag flirta med mamma och se om hon låter mig övningsköra ur istället för cyklingen.
Nä, nu får det räcka! Ciao!
En bild från Bornholm med Emmie (där vi besökte min familj), i en liten butik som bestod utav typ...ljus.
Emmie påväg till husbilen efter vår cykeltur till Åhus.
Päväg in till takidas konsert!
